Jobb, fritid och relationen

Hej på er! Måndag igen! Skönt att tiden tickar på, i alla fall den här tiden på året.
Vi har jobbat och slitit mest hela helgen igen. Denna gång var det väggskrapning som stod på schemat, vilket jag ju även sysselsätter mig med i veckorna. Alex skrapade dörr och jag skrapade panel.
 
 
 
Vad gör vi när vi inte jobbar, kan man fråga sig. Vad gör vi en lugn helg?
Vad gör vi på fritiden?
Hmmm, fritid. Det är det där man har när man inte har tre hus att renovera, varav ett akut. Det är lite så det är faktiskt. Om vi tar det lugnt så är det ofta kväll och vi är trötta och slitna båda två. Vår lediga tid går just nu mycket åt till renovering. I helgas var vårt break en fika hos mina föräldrar. Vi åkte till dem för att vi skulle hämta en till värmepistol, alltså arbetsrelaterat, men blev som tur var kvar en stund extra.
Men vi försöker. Försöker ta oss tid till lite andra nöjen också. Alex håller på mycket med musik, och har just nu fått låna hem några instrument av min pappa att lägga till vår egna instrumenthög. Jag rider ju, och det är skönt att få komma iväg och göra ibland. Vanligtvis rider jag en mysig haflingervalack i ett stall ett par kilometer här ifrån. Det blir mest lugna skogsturer. Ungefär en gång i månaden åker jag dock in till stadens ridskola för lite hopplektion. Nästa gång är faktiskt redan ikväll.
 
Man kan också fråga sig vad det gör med förhållandet att leva såhär. Mycket jobb, lite tid att åka iväg och ha dejt tillsammans och ett liv i ett halvfärdigt renoveringsobjekt med levnadsstandard från farfars tid och som dessutom på grund av renoveringen är rätt omysigt ibland.
Jag tänker mig att det är väldigt individuellt, och att det beror på vad man har för grundläggande dynamik i förhållandet. Men jag och Alex är två ganska snälla och förlåtande personer som dessutom ju har vårt hem och dess framväxt som gemensam passion. För oss funkar det bra. Vi stöttar och peppar varandra när det behövs, och uppstår det någon splittring mellan oss så tar vi tag i det och reder ut det innan det blivit en stor grej. Vi har varit oense och sura på varandra, men vi har faktiskt aldrig bråkat. Det är en tuff grej att gå igenom tillsammans, det ska inte stickas under stol med, men trots allt så finns det ju många tuffa perioder i framtiden som vi ska möta. Det är ju så livet är, lite upp och ner. Ibland glider det bara på, ibland är det lite mer kämpigt.
Jag tror också att det har enormt stor betydelse att vi är så medvetna om att det här är tillfälligt. Det är något vi jobbar oss igenom nu, för att vi ska kunna ha de där lediga helgerna i framtiden. Förhoppningsvis redan någon gång i höst. Om ett år hoppas jag att vi är klara med fas 2, projekt insidan, operation allt. Efter det kommer vi knappast vara sysslolösa, men det kommer bli skillnad, det kommer det.