Förnyelse

Vissa människor finner stor trygghet i att allting alltid är som det alltid varit. Den där vasen har sin speciella plats där den stått de senaste tjugo åren, och soffkuddarna verkar fastlimmade i soffan. Dagarna ska gärna traska på med samma bakgrund och om något förändras så är även det på rutin och enligt tradition, typ som vid jul, då pyntet nästan kan plockas upp i sömnen, för det har redan sitt bestämda mönster sedan många år.
Jag kan förstå det. Jag kan verkligen förstå känslan, och var tryggheten kommer ifrån. Jag har människor i mitt liv som fungerar så.
 
Jag däremot, är precis tvärt om. Jag behöver ständig förnyelse. Jag älskar nystarter. Att liksom städa ut det gamla, strukturera upp det nya och börja ett nytt liv. Ett nytt liv i mikroskopisk skala, men ändå. Det behöver inte vara så dramatiskt som det låter. En rejäl storstädning har lite den effekten. Men jag behöver också ständigt förändra själva bakgrundsbilden i mitt liv. Jag vill ha nytt, nytt, nytt. Inte varje dag kanske, men med jämna mellanrum så vill jag förändra och byta fas. Att köpa grejer har egentligen inte så mycket med saken att göra. Det behöver inte vara så att det nya ska vara affärsnytt, att det inte har använts av mig förut. Det gör det samma. Men det måste ha "legat till sig" i något dunkelt förråd ett tag. Det här beteendet sträcker sig från den minsta skalan - när jag byter till rena sängkläder tar jag gärna ett bäddset från byrålådan istället för att tvätta upp det som var skitigt och använda igen. Till den lite större skalan - som att jag byter inredning i hemmet efter årstider. Jag har en outfit bestående av exempelvis gardiner, prydnadskuddar, dukar, pynt och så vidare till sommar, höst/vinter och jul. Det är en sjukt befriande känsla när man får packa undan den gamla outfiten till nästan gång och ta på den nya.
 
Den allra största skalan är så klart när jag flyttar. Jag har älskat att flytta! Det är ju ungefär den ultimata förnyelsen. Nästan hela processen är rolig. Allt förutom att packa ner och flyttstäda. Att packa upp är superkul. Det är som ett flera dagar långt party för mig. Jag kommer ihåg när jag flyttade till ettan jag bodde i innan huset. Då var det en sådan enorm lättnad att få flytta dit, och jag hade lagt sjukt mycket tid på att planera hur det skulle se ut, sälja halva bohaget och införskaffa vissa nya, noggrannt utvalda grejer.
 
Första natten i ettan
 
Några dagar senare. En nystart och början på vad som skulle visa sig bli en av mitt livs bästa höstar.
 
När vi flyttade hit till huset var det också en kick för mig, men på ett annat sätt. Vi var ju ändå mitt i en renoveringsprocess, och jag visste att det här stället inte med en gång skulle bli det fullständiga, harmoniska hem jag haft innan. Vi lyckades piffa till det ganska bra, men vi är ju fortfarande påväg mot den där känslan av att vara färdiga.
Därför är det så himla kul att det ligger mycket förändring och förnyelse framför mig nu. Bara att flytta ner sängen provisoriskt till biblioteket känns superkul. Och då ska vi ju inte tala om när vi får flytta tillbaka den till det sprillans nyrenoverade sovrummet igen!
 
Ett par dagar efter flytten hit. Vi hade lyckats piffa till vardagsrummet lite smått, men var ändå bara i början av resan.
 
Nu är jag färdigflyttad för ett bra tag. Här ska vi bo länge, och flyttar vi igen är det inte säkert att det blir längre än ett stenkast bort. Det känns också väldigt skönt faktiskt. Egentligen är jag lite mätt på att flytta nu. Jag skulle vilja ha en balans mellan det trygga och invanda, och det mer förnyelsebara. Ett gammalt, invant hem fast med gardinbyte några gånger om året? Kan bli bra.
 
1
Madelein Larsson Wollnik

Så fint vardagsrum

Svar: Tack :) Det har helt klart potential i alla fall!
grusvägenhem.se