Jobb, fritid och relationen

Hej på er! Måndag igen! Skönt att tiden tickar på, i alla fall den här tiden på året.
Vi har jobbat och slitit mest hela helgen igen. Denna gång var det väggskrapning som stod på schemat, vilket jag ju även sysselsätter mig med i veckorna. Alex skrapade dörr och jag skrapade panel.
 
 
 
Vad gör vi när vi inte jobbar, kan man fråga sig. Vad gör vi en lugn helg?
Vad gör vi på fritiden?
Hmmm, fritid. Det är det där man har när man inte har tre hus att renovera, varav ett akut. Det är lite så det är faktiskt. Om vi tar det lugnt så är det ofta kväll och vi är trötta och slitna båda två. Vår lediga tid går just nu mycket åt till renovering. I helgas var vårt break en fika hos mina föräldrar. Vi åkte till dem för att vi skulle hämta en till värmepistol, alltså arbetsrelaterat, men blev som tur var kvar en stund extra.
Men vi försöker. Försöker ta oss tid till lite andra nöjen också. Alex håller på mycket med musik, och har just nu fått låna hem några instrument av min pappa att lägga till vår egna instrumenthög. Jag rider ju, och det är skönt att få komma iväg och göra ibland. Vanligtvis rider jag en mysig haflingervalack i ett stall ett par kilometer här ifrån. Det blir mest lugna skogsturer. Ungefär en gång i månaden åker jag dock in till stadens ridskola för lite hopplektion. Nästa gång är faktiskt redan ikväll.
 
Man kan också fråga sig vad det gör med förhållandet att leva såhär. Mycket jobb, lite tid att åka iväg och ha dejt tillsammans och ett liv i ett halvfärdigt renoveringsobjekt med levnadsstandard från farfars tid och som dessutom på grund av renoveringen är rätt omysigt ibland.
Jag tänker mig att det är väldigt individuellt, och att det beror på vad man har för grundläggande dynamik i förhållandet. Men jag och Alex är två ganska snälla och förlåtande personer som dessutom ju har vårt hem och dess framväxt som gemensam passion. För oss funkar det bra. Vi stöttar och peppar varandra när det behövs, och uppstår det någon splittring mellan oss så tar vi tag i det och reder ut det innan det blivit en stor grej. Vi har varit oense och sura på varandra, men vi har faktiskt aldrig bråkat. Det är en tuff grej att gå igenom tillsammans, det ska inte stickas under stol med, men trots allt så finns det ju många tuffa perioder i framtiden som vi ska möta. Det är ju så livet är, lite upp och ner. Ibland glider det bara på, ibland är det lite mer kämpigt.
Jag tror också att det har enormt stor betydelse att vi är så medvetna om att det här är tillfälligt. Det är något vi jobbar oss igenom nu, för att vi ska kunna ha de där lediga helgerna i framtiden. Förhoppningsvis redan någon gång i höst. Om ett år hoppas jag att vi är klara med fas 2, projekt insidan, operation allt. Efter det kommer vi knappast vara sysslolösa, men det kommer bli skillnad, det kommer det.

En arbetsam helg

Hej på er!
Måndag igen. Hur känns det? Måndagsångest? Skönt att en ny vecka kommit igång?
För mig känns det trevligt. Att tiden går vidare liksom.
 
Vi har haft en bra helg där vi fått mycket gjort.
Vi började med fredagsmys i vanlig ordning.
 
Film, god mat och snacks. Lite av ett fritidsintresse för oss.
 
I lördags körde vi igång på varsitt håll. Jag fick äntligen börja skrapa färg i hallen med hjälp av en speedheater. Nej - vi har fortfarande inte bestämt grå nyans.
 
 
Det var superhärligt väder ute. Sol från klarblå himmel och helt vindstilla. Vårkänslan låg i luften, men det måste ju varit en falsk sådan eftersom det trots allt bara är januari.
Alex tog tillfället i akt och tände en stor eld där han brände upp en gammal rishög som vi samlat på oss sedan i våras samt inredningen till förrådet där vi ska bygga badrum.
När skymningen föll låg dimman tät över åkrarna och det var svårt att gå in. Det var så magiskt vackert och elden värmde skönt.
 
 
Söndagen började ganska tidigt. Efter en kopp kaffe klädde vi på oss varma kläder och så kom Alex föräldrar. Trots att vädret var något sämre, mulet och lite blåsigt, kändes det som att en arbetsdag i trädgården var en fin idé. Vi hade några träd som skulle tas ned, buskar som skulle bort och andra träd som skulle beskäras och klippas ur. Alex gav sig in i själva fällningen med motorsåg i högsta hugg, och vi andra bar ris, trimmade med mindre motordrivna redskap och eldade upp allt sammans ute på fältet.
 
 
Vi blev klara på strax under fyra timmar (inklusive kaffepaus) och nu är det betydligt luftigare i trädgården. Vissa träd och buskar får mer ljus och utrymme och kommer kunna växa till sig bättre och på andra ställen finns det nu plats för nya buskar.
Vi avslutade självklart med det enda rimliga - korvgrillning.
 
 
Det har varit superhärligt med lite frisk luft och arbete. Idag gäller arbete och inte frisk luft. Snarare luft full med ångor från uppvärmd plastfärg i och med att jag jobbat vidare med hallen. Det kommer ta ett tag att få den färdig för målning, men jag kör på i lagom takt. Hoppas att hela hallen är klar typ i slutet av februari, om en månad eller så, det hade varit fint.
 
På söndag händer en rolig grej förresten! Mer om det senare.

Förnyelse

Vissa människor finner stor trygghet i att allting alltid är som det alltid varit. Den där vasen har sin speciella plats där den stått de senaste tjugo åren, och soffkuddarna verkar fastlimmade i soffan. Dagarna ska gärna traska på med samma bakgrund och om något förändras så är även det på rutin och enligt tradition, typ som vid jul, då pyntet nästan kan plockas upp i sömnen, för det har redan sitt bestämda mönster sedan många år.
Jag kan förstå det. Jag kan verkligen förstå känslan, och var tryggheten kommer ifrån. Jag har människor i mitt liv som fungerar så.
 
Jag däremot, är precis tvärt om. Jag behöver ständig förnyelse. Jag älskar nystarter. Att liksom städa ut det gamla, strukturera upp det nya och börja ett nytt liv. Ett nytt liv i mikroskopisk skala, men ändå. Det behöver inte vara så dramatiskt som det låter. En rejäl storstädning har lite den effekten. Men jag behöver också ständigt förändra själva bakgrundsbilden i mitt liv. Jag vill ha nytt, nytt, nytt. Inte varje dag kanske, men med jämna mellanrum så vill jag förändra och byta fas. Att köpa grejer har egentligen inte så mycket med saken att göra. Det behöver inte vara så att det nya ska vara affärsnytt, att det inte har använts av mig förut. Det gör det samma. Men det måste ha "legat till sig" i något dunkelt förråd ett tag. Det här beteendet sträcker sig från den minsta skalan - när jag byter till rena sängkläder tar jag gärna ett bäddset från byrålådan istället för att tvätta upp det som var skitigt och använda igen. Till den lite större skalan - som att jag byter inredning i hemmet efter årstider. Jag har en outfit bestående av exempelvis gardiner, prydnadskuddar, dukar, pynt och så vidare till sommar, höst/vinter och jul. Det är en sjukt befriande känsla när man får packa undan den gamla outfiten till nästan gång och ta på den nya.
 
Den allra största skalan är så klart när jag flyttar. Jag har älskat att flytta! Det är ju ungefär den ultimata förnyelsen. Nästan hela processen är rolig. Allt förutom att packa ner och flyttstäda. Att packa upp är superkul. Det är som ett flera dagar långt party för mig. Jag kommer ihåg när jag flyttade till ettan jag bodde i innan huset. Då var det en sådan enorm lättnad att få flytta dit, och jag hade lagt sjukt mycket tid på att planera hur det skulle se ut, sälja halva bohaget och införskaffa vissa nya, noggrannt utvalda grejer.
 
Första natten i ettan
 
Några dagar senare. En nystart och början på vad som skulle visa sig bli en av mitt livs bästa höstar.
 
När vi flyttade hit till huset var det också en kick för mig, men på ett annat sätt. Vi var ju ändå mitt i en renoveringsprocess, och jag visste att det här stället inte med en gång skulle bli det fullständiga, harmoniska hem jag haft innan. Vi lyckades piffa till det ganska bra, men vi är ju fortfarande påväg mot den där känslan av att vara färdiga.
Därför är det så himla kul att det ligger mycket förändring och förnyelse framför mig nu. Bara att flytta ner sängen provisoriskt till biblioteket känns superkul. Och då ska vi ju inte tala om när vi får flytta tillbaka den till det sprillans nyrenoverade sovrummet igen!
 
Ett par dagar efter flytten hit. Vi hade lyckats piffa till vardagsrummet lite smått, men var ändå bara i början av resan.
 
Nu är jag färdigflyttad för ett bra tag. Här ska vi bo länge, och flyttar vi igen är det inte säkert att det blir längre än ett stenkast bort. Det känns också väldigt skönt faktiskt. Egentligen är jag lite mätt på att flytta nu. Jag skulle vilja ha en balans mellan det trygga och invanda, och det mer förnyelsebara. Ett gammalt, invant hem fast med gardinbyte några gånger om året? Kan bli bra.
 
1