Gråväderslugn

Hej på er!

Dagens läge: horisontellt

Det beror inte på att jag är svårt sjuk eller så, nej jag är frisk och kry. Men det beror på att dagens sysslor är ytterst stillasittande, det är allmänt kallt och blött och katten tjatade.
Jag underhåller mig med plugg. Lär mig allt som en gymnasieunge bör kunna om matsmältning och andning.

Det är såååå mycket tankar i mitt lilla huvud just nu. Antingen sover jag inte på nätterna pga funderar hårt, eller så drömmer jag vilda drömmar som skulle göra vilken psykolog som helst svettig av upphetsning och analysvilja.
Det är stora val och stora risker. Ska jag verkligen våga satsa? Trots att jag inte är helt frisk och liksom saknar lite kapacitet jämfört med andra. Vågar jag verkligen anta att det kommer bli bättre?
Det som lockar så starkt är en barndomsdröm som plötsligt och oväntat blev en realistisk möjlighet. Jag VILL verkligen göra det, det är jag ganska säker på. Men kommer kroppen palla? Så himla irriterande och frustrerande när hjärnan vill men resten inte riktigt räcker.
Nåväl, jag blir hela tiden bättre trots allt. Jag undersöker för fullt möjligheter att snabba upp processen. Jag har i alla fall börjat med mer motion och rehabiliteringsträning och det går hittills bra. Och när man pluggar fysiologi blir man så himla hjärntvättad till att äta hälsosam mat. För mig som lever till 80% på ostmackor och 20% på choklad kan det säkert göra nytta.

Om en stund ska jag i alla fall pallra mig ut i regnet. En rask promenad 2-3 kilometer bort till stallet, en ridtur i skogen och promenad hem igen piggar nog upp en hel del.

Det börjar närma sig renoveringsstart. Fy tusan vad jag längtar! Det ska bli så häftigt att få förvandla det här huset från sommarstuga till drömvilla.

Repeat

Jag minns 2011. Det var på våren och det var den 15 april, strax innan midnatt. Antagningen skulle just stänga och jag hade velat i flera veckor över huruvida jag skulle läsa kemi eller fysik. Kemi var det trygga valet, fysik var det läskiga, riskabla men ack så lockande.

Jag gjorde värsta grejen av det. Köpte hem godsaker, hade temafilmkväll på studentrummet (pluggade basår) och väntade in tolvslaget med en flaska bubbel beredd. Jag har alltid starkt förespråkat att överdriva saker samt att fira det lilla om det innebär att man får något extra gott att äta.

I år tar jag det väldigt mycket lugnare. Inget snask så långt ögat når. Egentligen är det en vanlig tisdagsnatt. Men jag gick in på Antagning nyss, bara för att kolla så att allt såg rätt ut innan anmälan stänger vid midnatt. Och alltså, jag känner igen känslan lite. Ett stort äventyr väntar i vilket fall, och som nummer ett i min ansökan ligger återigen ett sånt där alternativ som känns både läskigt och pirrigt. Tack vare att det verkar ha gått lite bättre än jag trodde på högskoleprovet.
Nu kan jag bara hålla tummarna.


Vardagslunken

Vaknar till en vårdag. Solen bråkar med molnen. Det blåser så det dånar i husväggarna, men det känns mest uppfriskande.
Går upp och gör kaffe och ostmackor. Kollar på ett avsnitt av en serie, men bara ett, för sedan är det dags för dagens arbete.
Svarar på mail. Kontaktar folk. Kollar upp viktiga saker. Stökar undan.
Börjar med kursen jag ska läsa. Bara att få iordning allt och bocka av dagens mål så gott det går tar några timmar. Dessa involverar att titta på en celldokumentär. Tänker att det är ganska trevligt att studera ändå.
 
 
Går en promenad när jag är färdig. Passar på att prata lite i telefon.
Alex kommer hem från jobbet.
 
 
Jag värmer diskvatten. Ska snart ta tag i dagens hushåll. Elda i spisen. Baka pizza till kvällsmat. Alex gick precis ut för att fortsätta beskära äppelträd. Det behövs och blir fint och luftigt.
 
Vardagen lunkar liksom på. Precis som att den inte ens bryr sig om all inre dramatik. Det känns tryggt.
 
 
1