Paus och eftertanke

Vi har varit bortresta i helgen. Jobb för mig och nöje för Alex. Okej, det har varit en hel del nöje för mig också. Träffat sjukt trevligt folk, varit på galet rolig AW och bott på hotell.
 
Just det sistnämnda är viktigt i sammanhanget. Det var visserligen bara en natt, men åh vilken natt. Inte för att det var något speciellt egentligen, men det var en väldigt välbehövlig paus. Det känns lite som att jag har rensat upp mentalt i helgen. Fått lite ny energi och motivation. Jag är bara så in i bomben trött, men när jag har vilat lite till så.
 
 
Vi har haft det varmt. Vi har haft badrum. Kunnat bada badkar. Kunnat gå på toa utan att frysa sönder. Kunnat vrida på en kran för att få vatten istället för att promenera med vattendunkar. Tagit det lugnt. Landat. Pratat.
Vi har lite av en plan nu, men den är beroende av att ett par saker ska gå i lås. Om de gör det så kanske saker och ting går lite snabbare.
 
I går kom vi hem. Hotellrum i all ära, men inget slår landet. Att rulla fram på grusvägen utanför hemmet i tystnad under den gnistrande stjärnhimlen. När billyktorna gled över åkern bredvid stod där plötsligt en ståtlig råbock och tittade på oss. När vi kört ytterligare några meter brakade det till inifrån vår trädgård och två älgar lunkade förbi precis framför bilen. En enorm ko och en kalv, på väg hem från kvällens äppelfrosseri. De stannade ute på åkern och betraktade oss vaksamt. Vi vred lite på billyktorna för att se bättre. Ett sådant ögonblick som fryser fast i minnet. Att bo här är som att vara på safari, varje dag.
 
Vi är så förtjusta i det här stället. Här finns grunden för riktig livskvalitet. Här vill vi bo. Vi har hittat vår plats. Vi ska bara få ordning på "råtthålet" som jag med både kärlek och bitterhet kallar vårt vita hus för. Men det kommer, och det kommer bli bra.