Nu bor vi här!

Hej på er!
 
Ni kan säkert gissa er till varför det var några dagar sedan vi hördes sist - jag har helt enkelt haft väldigt fullt upp.
Men nu bor vi här, det är sant!
Adressen är ändrad, brevlådan uppsatt, sakerna uppackade. Vi har till och med hunnit inviga vårt ställe med midsommarfirande i dagarna två.
 
Det är en konstig känsla att bo här. Det är så mycket nytt att vänja sig vid, och samtidigt känns det så hemtamt och rätt på något vis. Jag känner mig helt nykär.
Första morgonen när jag vaknade hade Alex åkt till jobbet. Det stod flyttkartonger överallt, det var kallt och sängen stod lite slarvigt bäddad i hallen på övervåningen, den hade inte lyckats ta sig längre kvällen innan när vi packade in.
Det kändes lite som att vakna i en sommarstuga, jag var dödstrött och upptäckte snabbt att vi visst inte hade toalett eller badrum och att kaffevattnet fick hämtas ur dunk. Hoppsan.
Ärligt talat tänkte jag nog tanken att, vad tusan har vi gett oss in på? Men det var bara under någon sekund. Sedan fick jag i mig frukost och började packa upp, och då försvann känslan.
 
Nu har vi sovit här i flera nätter, och numera i vårt urmysiga sovrum. Allt känns numera fantastiskt, och jag tror att det började den andra morgonen. Jag vaknade full av ro och harmoni (förutom alla miljoner flugor som man tydligen får stå ut med om man bor på landet), och gick ner till vår provisoriska tvättavdelning. Det var när jag öppnade dörren till en väldoftande, fågelkvittrande och mjuk morgon som jag liksom fylldes av lycka. Jag stod där och borstade tänderna och andades lantluft och kände i hela kroppen att vi har nog gjort rätt ändå.
 
I morse när jag vaknade låg jag kvar en stund och funderade med mina ögon slutna. Den där känslan i rummet kände jag igen. Den där tysta, lugna. Varifrån kände jag igen den? Så kom jag på det. Det var ju från ett av min barndoms paradis. Den där gamla gården långt ute på landet som förutom indragen el höll 1800-talsstandard, och som mina släktingar hyrde i många år. Så känns det att vakna här!
Det måste ju helt enkelt vara bra för själen.
 
Jag ska bjuda på ett par bilder så klart, och fler blir det i kommande inlägg!
 
...och där åkte flyttlasset!
 
 Första gofrukosten i det nyfixade köket!
 
Vardagsrummet, med ny soffgrupp från antikaffären och finaste Morris-tapeten!
 
 
På hedersplatsen hänger Gustav och hans hustru Emma. Det var han som byggde huset år 1922, efter att ha farit till Amerikat och blivit inspirerad.
1
Ida D

Whao, vad häftigt att ni flyttat dit nu, vilken känsla!

Svar: Ja jättehäftigt! :)
grusvägenhem.se