Midsommarafton 2016

Jag hade nog den bästa midsommaraftonen på länge i fredags!
Vi började med gofrukost i köket, sedan fixades de sista detaljerna med huset såsom att göra fint på verandan.
Efter det drog jag på mig bikini och gick ut i trädgården för en dusch med hjälp av ett par hinkar iskallt brunnsvatten. Tack vare det varma vädret var det till och med nästan uppfriskande.
Midsommarlunch bjöds det på hemma hos Alex föräldrar, sedan var det dags att åka hem och förbereda för kvällen. Tårta gjordes, och när Alex höll på för fullt med midsommarstången började gästerna droppa in.
 
 
Vi plockade fram midsommarmat och dukade fint i trädgården.
 
 
Tallrikarna är arvegods och kommer från min farmors föräldrar. De fick servisen när de gifte sig år 1895!
 
 
Sedan gick kvällen. Mycket mat, prat och skratt i den överraskande närvarande solen. Det var min far som stod för kommentaren: "Nu går vi mot mörkare tider!"
 
 
När vi var mätta på mat vankades det kaffe och tårta. Tårtan hade jag gjort och det var lite speciella krav eftersom jag inte äter gluten och vi hade en diabetiker i sällskapet, så den var bakad på mandelmjöl och utan tillsatt socker. Mycket god ändå!
 
 
Jag hade gjort mig så midsommarfin det gick. (Åh, jag är så trött på mitt hår. Jag håller på att spara ut min naturliga hårfärg, men det är drygt när den onaturliga har bleknat till någon ful brunröd. Håret är dessutom naturligt trassligt, och jag kan tycka att det är fint med fluff, men i verkligheten trasslar det mest ihop sig och blir slitet. Vill bara ha tillbaka mina dreads igen, men det funkar inte så bra innan håret blivit längre.)
 
 
Framåt kvällen plockades fioler fram och det blev både fin- och fulspel (jag kommer från en spelmansfamilj). Ett tag hade vi stafettspel, där sex personer spelade på två fioler. En repris, och sedan skickades respektive fiol ett steg medurs. Mycket kul!
 
 
 
Det var en fantastisk kväll som avslutades i mörka smålandsnatten, med prat om mystiska saker som spöken och andar. Spökar det i röda huset? Flera av oss har känt en konstig känsla av närvaro och ögon i nacken när vi går där inne, särskilt i ett av rummen.
 

Nu bor vi här!

Hej på er!
 
Ni kan säkert gissa er till varför det var några dagar sedan vi hördes sist - jag har helt enkelt haft väldigt fullt upp.
Men nu bor vi här, det är sant!
Adressen är ändrad, brevlådan uppsatt, sakerna uppackade. Vi har till och med hunnit inviga vårt ställe med midsommarfirande i dagarna två.
 
Det är en konstig känsla att bo här. Det är så mycket nytt att vänja sig vid, och samtidigt känns det så hemtamt och rätt på något vis. Jag känner mig helt nykär.
Första morgonen när jag vaknade hade Alex åkt till jobbet. Det stod flyttkartonger överallt, det var kallt och sängen stod lite slarvigt bäddad i hallen på övervåningen, den hade inte lyckats ta sig längre kvällen innan när vi packade in.
Det kändes lite som att vakna i en sommarstuga, jag var dödstrött och upptäckte snabbt att vi visst inte hade toalett eller badrum och att kaffevattnet fick hämtas ur dunk. Hoppsan.
Ärligt talat tänkte jag nog tanken att, vad tusan har vi gett oss in på? Men det var bara under någon sekund. Sedan fick jag i mig frukost och började packa upp, och då försvann känslan.
 
Nu har vi sovit här i flera nätter, och numera i vårt urmysiga sovrum. Allt känns numera fantastiskt, och jag tror att det började den andra morgonen. Jag vaknade full av ro och harmoni (förutom alla miljoner flugor som man tydligen får stå ut med om man bor på landet), och gick ner till vår provisoriska tvättavdelning. Det var när jag öppnade dörren till en väldoftande, fågelkvittrande och mjuk morgon som jag liksom fylldes av lycka. Jag stod där och borstade tänderna och andades lantluft och kände i hela kroppen att vi har nog gjort rätt ändå.
 
I morse när jag vaknade låg jag kvar en stund och funderade med mina ögon slutna. Den där känslan i rummet kände jag igen. Den där tysta, lugna. Varifrån kände jag igen den? Så kom jag på det. Det var ju från ett av min barndoms paradis. Den där gamla gården långt ute på landet som förutom indragen el höll 1800-talsstandard, och som mina släktingar hyrde i många år. Så känns det att vakna här!
Det måste ju helt enkelt vara bra för själen.
 
Jag ska bjuda på ett par bilder så klart, och fler blir det i kommande inlägg!
 
...och där åkte flyttlasset!
 
 Första gofrukosten i det nyfixade köket!
 
Vardagsrummet, med ny soffgrupp från antikaffären och finaste Morris-tapeten!
 
 
På hedersplatsen hänger Gustav och hans hustru Emma. Det var han som byggde huset år 1922, efter att ha farit till Amerikat och blivit inspirerad.
1

Den sista morgonen

Hej på er!
 
Idag är det en speciell morgon, för det är nämligen sista morgonen i lägenheten. I eftermiddag flyttar vi!
Jag har typ halva bohaget kvar att packa ner, men som tur är så är jag nästan ledig idag (bara lite snabbt hemifrånjobb). Alex är på jobbet och när han kommer hem ska vi trycka in allt i släpet, åka och handla lite mat och sedan ut på landet med hela högen.
 
Egentligen finns det lite kvar att fixa med. Det ska städas lite till, sovrumsgolvet ska såpskuras och fönster ska putsas, men det gör jag i eftermiddag när vi har anlänt. Under tiden ska Alex fixa nya bänkskivor till köket. Vi ska återanvända gamla bänkskivor från ett renoverat kök, men de ska sågas till, slipas, färgas med dekorvax och hårdvaxoljas. I eftermiddag ska de i alla fall vara på plats, resten får vi ta i mån av tid.
Det sista vi gör ikväll blir nog att bära in allt och bädda sängen.
 
Det känns lite surrealistiskt att det är sista gången jag vaknar här. Det var inte länge sedan första gången, inte ens två år. Det känns som att en evighet har gått, men samtidigt känns det som ingen tid alls.
När jag flyttade hit visste jag att det inte skulle bli under någon längre tid. Jag var på väg vidare redan då, men omständigheterna gjorde att jag var tvungen att vänta på att ta steget.
I den här lägenheten hittade jag liksom tillbaka till mig själv efter några jobbiga år.
I den här lägenheten blev jag kär i mannen i mitt liv.
 
Jag har haft det så bra här och jag är så tacksam, men det är dags att gå vidare nu.
 
Första kvällen i lägenheten, augusti 2014.
 
 Sista morgonen i lägenheten idag, juni 2016.
1