Slåttergille i Gökshult

Idag är det kallt och regnigt igen så då tänkte jag passa på att tänka tillbaka på lite finare dagar, närmare bestämt för ett par helger sedan då vi packade bilen full med liar, sängkläder, kompis och badkläder och for till våra vänner för att vara med på slåttergille.
 
Slåtter går alltså ut på att skaffa hö. Man skaffar hö genom att ha en slåtteräng och slå den med lie.
Slåtteräng är den egentliga ängen. En plats som är näringsfattig, där ett myller av ängsväxter trivs och frodas. Faktiskt finns det väldigt få riktiga ängar kvar i Sverige, och därför är det viktigt att bevara de som finns. Slåtterhö är också väldigt bra för djuren att äta.
 
Hur som helst så anlände vi till Gökshult på förmiddagen. Jag hade aldrig slagit med lie förut, så jag fick en liten snabbkurs, efter det var det bara att sätta igång. En stor yta skulle slås, men som tur var så var vi några stycken. Det var perfekt väder. Inte kallt eller regnigt, men inte heller gassande sol, utan en mjukt pärlgrå himmel.
 
 
Med jämna mellanrum tog vi pauser för kaffe och prat.
 
 
Vi befann oss i en smålandsidyll.
 
 
När ängen var slagen skulle gräset krattas ihop till strängar som fick ligga och torka ett par dagar, därefter skulle det volmas.
Under tiden som höet hänger där och torkar, samt när man transporterar det så släpper det ifrån sig en massor av frön som blir grunden till nästa års slåtteräng. I vinter blir det mat åt hungriga och lyckliga djur. Lyckliga - för de får den allra bästa mat som finns.
 
När vi var färdiga åkte vi och badade. Det var premiärdoppet för vår del och det var underbart att skrubba sig ren trots att det vid det laget hade börjat regna lite.
Sedan väntades det grillbuffé och After Slått halva natten!
 
 
Dagen efter vaknade vi upp i en annan säng än vår. Det blev långfrukost och raljerande om världsordningen, självförsörjning, att leva offgrid och vad man skulle göra om samhället kollapsade. Därefter återgick nördarna i sällskapet till att prata om slåtter.
Efter att de pratat i en timme om bästa sättet att knacka en lie bestämde vi oss för att gå en promenad.
Förbi hässjor och gamla träd.
 
 
Vi kom tillslut fram till Pålsbo ängar, som är ett naturreservat där man bevarat den gamla slåtterängen och dess flora. Vi såg många spännande växtarter och insekter som frodas där. Slåtternördarna i sällskapet är konsekvent nog också biologinördar så man fick lära sig ett och annat på vägen.

 
Vi avslutade vid värdparets odling av honungsfacelia. En växt som är lite extra bra och attraktiv för pollinatörer. Här odlas den dels för att gynna det vilda livet, men också för att värden är biodlare. Det kryllade verkligen av bin, humlor, getingar och allt möjligt annat. Säkert 2-3 insekter per blomma. Tydligen kan man få ut väldigt mycket honung från ett sådant här fält och det är ju dessutom väldigt vackert, så jag är inne på att själv så upp en yta med honungsfacelia nästa år, trots att vi ännu inte har egna bin. Det är verkligen hög tid att hjälpa pollinatörerna, för de har det tufft i dessa tider.
 
 
Sedan var det dags att åka hem, trötta, nöjda och fulla av inspiration för kommande års slåtter, samt fruktansvärt sugna på en egen slåtteräng i framtiden.