Förändringens vindar

Jag gillar hus. Jag gillar förändring. När det vankas flytt eller husbygge i umgängeskretsen eller på någon blogg är det jag som spetsar öronen. Det spelar inte så stor roll egentligen om huset går i min stil eller inte, det är ju ändå inte jag som ska bo där. Det jag gillar är själva processen, det livsförändrande elementet. Att få göra allt på nytt, och ha allt nytt. Det behöver inte ens vara nytt på så sätt att det inte använts tidigare, det räcker gott och väl att det är nytt i den miljön, eller nytt för mig. Soffan som man tillbringat många fredagkvällar i redan, men som är helt ny i just det vardagsrummet.
 
Jag läser en hel del om husbygge så som det går till för många nuförtiden, och jag kan inte låta bli att förundras lite över hela den här grejen med att få en katalog med en oändlighet med valmöjligheter, och sedan bara få peka på vad man vill ha. Att få välja och vraka och göra det helt till sitt. I ett parallellt universum kanske jag hade slagit till på ett nybygge. Tur att det inte är i detta universa, för så fort katalogen slagits igen hade jag nog tröttnat.
 
Och egentligen behöver jag ju inte en katalog och en byggfirma. Att välja och vraka och designa själv är ju just vad jag håller på med. Vårt fina vita hus, som är en så bra grund, och som vi kan och ska klä på precis vilka kläder vi vill. Det blir inga nya skåpsluckor på så sätt att de inte använts förut, men de blir nya för mig för att de får en färg som vi har valt helt själva. Vi har många val att göra, särskilt om vi dessutom räknar in det röda huset i framtiden, och vi är inte ens begränsade till en katalog. Vi kan välja på exakt allt.
 
Jag längtar till helgen då vi ska vara där ute! Vårt egna lilla paradis.
 
 Förra gången jag bytte hem. Nästan exakt två år sedan.